Arbetsgivare tvingas att betala sjuklön för utförsäkrade
På ett Seminarium om Rehabkedjan och dess konsekvenser berättade några arbetsgivare att de tvingas att betala sjuklön för anställda som blivit utförsäkrade. Anställda som tidigare haft sjukersättning och som har blivit utförsäkrade i och med att sjukersättningsdagarna tagit slut kan efter 3 månader åter kan sjukskriva sig och därmed tvingas arbetsgivaren att betala 14 dagars sjuklön. Hur tänker egentligen våra beslutsfattare? Det är tydligt att man helt missat detta kryphål. Som arbetsgivare kan man lätt hålla sig för skratt.
EFtersträvar politikerna en bra attityd till rehabkedjan bör man nog omgående se över denna miss.
EFtersträvar politikerna en bra attityd till rehabkedjan bör man nog omgående se över denna miss.
Stort intresse för vårt frukostseminarium i Halmstad
I torsdags morse hade vi ett frukostseminarium på Trade Center i Halmstad. På 22.a våningen med en vidunderlig utsikt och full sol hade cirka 45 förväntansfulla personer tagit plats för att lyssna på vad som hänt 1½ år efter rehabkedjans tillkomst. De flesta som kom var arbetsgivarrepresentanter men även några fackliga ombudsmän och kvinnor hade dykt upp. Intresset var stort och frågorna och kommentarerna haglade. Jättekul! Många av deltagarna delade också med sig av sina egna erfarenheter i sitt personalarbete med sjukskrivna. Både intressant och lärorikt för alla oss övriga. På grund av det stora intresset kommer vi med all sannolikhet erbjuda en halvsdags utbildning för de som är mest kunskapstörstande. Några personalhandläggare undrade också om vi kan komma till arbetsplatsen och ha en dragning med personalen. Självklart kan vi det! Det skall bli en spännande vår med många frukostseminarium. Jag är inbokad både i Varberg, Kalmar, Växjö, Västervik och förmodligen också Västerås. Det ser jag fram emot.
Julköttbullar, SAAB och sjukförsäkring
Har ägnat dagen åt köttbullstillverkning inför julen och fick lite hjälp av de yngsta döttrarna. Gjorde dessutom lammköttbullar eftersom en svärson inte äter griskött. Lammköttbullarna blev faktist nästan godare än de vanliga köttbullarna. När jag var klar fick jag maken till att fixa lite glögg och då kände jag att livsandarna återvände. Under glöggdrickandet pratade vi lite om Saab hur det påverkar västsverige. Har själv haft två saabar och känner mig riktigt tagen av nedläggningen. Saab står ju för svensk ingenjörskonst som innebär annorlunda tänkande även om tiden uppenbarligen runnit ut för fordonsmärket. Vad händer nu? Vad innebär detta för alla Saabanställda och alla underleverantörer?
Sedan kom jag att tänka på allt skriveri kring sjukskrivningsreglerna. Har inte på något sätt förstått medias bild av att svårt sjuka nekas fortsatt sjukskrivning efter 180 dagar. Det har ju hela tiden tydligt sedan lagen om rehabkedjan markerats att om man behöver behandlig av något slag så får man fortsatt sjukskrivning. Dessutom har Försäkringskassan redovisat att cancersjuka inte har tvingats till friskskrivning i större utsträckning än tidigare. Varför framkommer inte detta i media? Hur kan debatten handla om att folk tvingas till arbete när det istället ges möjlighet att slippa utanförskapet? Jag fattar faktiskt ingenting. De som absolut inte kan klara ett arbete skall naturligtvis ha ersättning från sjukförsäkringen. Men de som kan få aktiv hjälp vidare har ju faktiskt den möjligheten i och med rehabkedjan. Är passivitet bättre än aktivietet? Dessa förundrad tankar präglade mig under glöggdrickandet. Nu måste jag dock återgå till mer julförberedelser.
God Jul och Gott Nytt År!
Sedan kom jag att tänka på allt skriveri kring sjukskrivningsreglerna. Har inte på något sätt förstått medias bild av att svårt sjuka nekas fortsatt sjukskrivning efter 180 dagar. Det har ju hela tiden tydligt sedan lagen om rehabkedjan markerats att om man behöver behandlig av något slag så får man fortsatt sjukskrivning. Dessutom har Försäkringskassan redovisat att cancersjuka inte har tvingats till friskskrivning i större utsträckning än tidigare. Varför framkommer inte detta i media? Hur kan debatten handla om att folk tvingas till arbete när det istället ges möjlighet att slippa utanförskapet? Jag fattar faktiskt ingenting. De som absolut inte kan klara ett arbete skall naturligtvis ha ersättning från sjukförsäkringen. Men de som kan få aktiv hjälp vidare har ju faktiskt den möjligheten i och med rehabkedjan. Är passivitet bättre än aktivietet? Dessa förundrad tankar präglade mig under glöggdrickandet. Nu måste jag dock återgå till mer julförberedelser.
God Jul och Gott Nytt År!
Wind of change
Idag satt jag i bilen på väg till ett kundmöte i Falkenberg och lyssnade på radion och då spelades wind of change med scorpions. Den låten är kanonbra så jag höjde volymen rejält, det kändes lite som om rutorna böjde sig av ljudet och det var bara härligt. Känslan var så där så att man upplever att man kan fortsätta att köra och köra och njuta av musiken i all evighet och i sin ensamhet. Då fanns det inget som helst behov av att stanna. Humöret var på topp och musiken och lyriken tog tag i mig och jag kände hur idéerna började spruta i huvudet på mig. Tänk att man kan få riktiga "kickar" när man sitter och i sin ensamhet och tänker. Att få tid till idéer och reflektion är livsbejakande, åtmindstånde för mig. Jag började tänka på mitt kommande kundmöte och vad jag hoppades kunna diskutera.
I dessa tider efter rehabkejan och lågkonjunktur med alla varsel känns det som om timingen är perfekt för att få igång tänket ute på företagen gällande vilka personalstrategier de vill ha i framtiden. Läste precis en internationell artikel om hur forskare via studier kunnat konstatera att många duktiga, resultatinriktade och logiska chefer helt glömmer logiken när det gäller hur man skall hantera personal. Då tänker de allra flesta känslomässigt. Konstigt! Varför kan man inte förstå att personalområdet är lika viktigt som t ex produktionen och att man också inom personalområdet måste arbeta med strukturerade och strategiska processer. Det är ju här det finns pengar att vinna för företagen. Känns som om det kommer att bli en spännande höst där jag tänker vara ute mycket på kundbesök och försöka intitiera en diskussion kring personalstrategier. Då kommer det nog att vara viktigt att kunna träffa de på företagen som sitter på pengarna och få dem att inse att det är just inom personalområdet det går att effektivisera. Och vem vill inte bli effektivare?
I dessa tider efter rehabkejan och lågkonjunktur med alla varsel känns det som om timingen är perfekt för att få igång tänket ute på företagen gällande vilka personalstrategier de vill ha i framtiden. Läste precis en internationell artikel om hur forskare via studier kunnat konstatera att många duktiga, resultatinriktade och logiska chefer helt glömmer logiken när det gäller hur man skall hantera personal. Då tänker de allra flesta känslomässigt. Konstigt! Varför kan man inte förstå att personalområdet är lika viktigt som t ex produktionen och att man också inom personalområdet måste arbeta med strukturerade och strategiska processer. Det är ju här det finns pengar att vinna för företagen. Känns som om det kommer att bli en spännande höst där jag tänker vara ute mycket på kundbesök och försöka intitiera en diskussion kring personalstrategier. Då kommer det nog att vara viktigt att kunna träffa de på företagen som sitter på pengarna och få dem att inse att det är just inom personalområdet det går att effektivisera. Och vem vill inte bli effektivare?
Arbetsförmåga - Rättsäkerhet
Nu har det gått 1 år och några månader sedan de nya reglerna trädde ikraft men det är först nu som vi fullt ut börjar förstå vad regelverket innebär. Många människor verkar ju ha brutit sjukskrivning mycket snabbare än tidigare och det är ju precis vad man velat uppnå. Men om man tittar på förutsättningarna för rehabkedjan uttalas det ju oerhört tydligt att arbetsförmågan är ett nyckebegrepp. Nu undrar jag: "Vem är ansvarig för att sjukskrivna får sin arbetsförmåga utredd"? Det är ju gott och väl att Försäkringskassan konstaterar att en arbetstagare efter 180 dagar klarar av ett annat arbete på den reguljära arbetsmarknaden men vad är det egentligen individen klarar av att arbeta med och i vilken omfattning? Om dessutom individen har råkat ut för en arbetsskada blir ju ersättning från försäkringsbolag, beslut om livränta, ett ev avgångsvederlag oerhört viktigt för den individens fortsatta framtid. Kan då Försäkringskassan bara lämna individen vind för våg och lasta över hela bekymret på individen och arbetsgivaren. Om nu Försäkringskassan inte vill betala för en arbetsförmågebedömning bör myndigheten i vart fall uppmana arbetsgivaren att se till att arbetsförmågan utreds. Tyvärr kan jag konstatera att just sådana här situationer just nu inträffar i vårt land. Rättsäkerheten känns inte helt ok!
Gävle
Var på ett frukostseminarium i Gävle den 4 september och träffade ett personalnätverk. Som vanligt är det kul att få komma ut och träffa de som jobbar i verkligheten och som skall hantera sjukfrånvaro, rehabilitering och uppsägning utifrån de nya reglerna. De flesta hade märkt av att reglerna hårdnat, på gott och på ont. Fortfarande efterfrågar de som jobbar med personal hur man skall få till bra, rättssäkra processer när anställda inte längre kan vara kvar på arbetsplatsen. För ansvarstagande företag blir dessa frågor speciellt viktiga. Idag vet vi ju att människor behöver snabb hjälp för att komma vidare till ett nytt jobb om det inte går att komma tillbaka till det gamla men trots det väntar alla ut alla innan något händer. Är det klart att en anställd redan dag 91 inte kommer att klara av att vara kvar på arbetsplatsen kanske företaget istället snabbt borde ordna hjälp för att komma vidare. Som det är idag väntar många företag tills Försäkringskassan utförsäkrar folk och då sägs dessa personer upp och hänvisas till Arbetsförmedlingen. Detta är inte värdigt ansvarsfulla företag.
Läkare och fackliga ombudsmän/kvinnor mår dåligt av bristerna i rehabkedjan
Jag har under sista månaden haft kontakt med ett flertal läkare. Alla vittnar om att de känner uppgivenhet och obehagskänsla inför det som nu blir mer och mer tydligt avseende hårdare tag mot sjukskrivna. Vidare har jag haft kontakt med fackliga ombudsmän/kvinnor och de uppvisar samma uppgivenhet. Regeländringen i rehabkedjan håller alla med om att den var nödvändig MEN alla männsikor går inte att klämma in i ett och samma fack. En sjukdomsdiagnos säger inte allting om en person. Fframför allt måste det finnas en humanism gällande hur man hanterar människor som hamnat på fel sida i rehabkedjans regelverk. En läkare jag haft kontakt med menar att det omänskliga beteendet som handläggare på försäkringskassan idag måste uppvisa är ytterligare en orsak till att människor blir ännu sjukare. En facklig ombudsman berättade om en medlem som vid en olycka brutit bägge fötterna, opererats men som fortfarande behöver rehabililtering för att återfå sin arbetsförmåga i sitt praktiska ordinarie arbete tyvärr redan utnyttjat alla sina sjukskrivningsdagar. Då beslutar försäkringskassan avslå vidare sjukpenning! Hur tänker man? Skall människor behöva lämna hus och hem och få ytterligare en diagnos som djup depression? Det behövs en offentlig diskution vad medicinska grund innebär. Begreppet har i dagsläget snöat in till en diagnos, där varje diagnos kopplas till en viss sjukskrivningstid. Hur tänker beslutsfattarna?
En sjukskrivens personlighet, motivation utifrån psykiska resurser och den sociala situationen ger en helhet där arbetsförmågan relateras till jobbkraven.
Behov?
Vilka behov framöver har arbetsgivare, fackförbund och sjukskrivna av hjälp för att hantera regelverket gällande sjukskrivning? Jag har funderat ganska mycket över hur finanskrisen kommer att påverka synen på personal och hälsa. Just nu är jag ganska säker på att finanskrisen faktiskt kan vara en hjälp för att få arbetsmarknadens parter att börja ta ansvar för hälsa inom arbetslivet. Även om det just nu verkar vara många arbetssökande till varje ledigt jobb så har ju insikten slagit till ordentligt om att markanden är global. Har vi en global marknad är ju konkurrensen också global. Då är det ju inte särkskilt svårt att inse att det som återstår gällande konkurrens är ju faktiskt personalen. Om jag vill lyckas som arbetsgivare måste jag ju ha en bra personalpolitik framöver. De som inte fattar detta är ju faktiskt "stekta". Förhoppningsvis har en del arbetsgivare börjat fatta detta och kan därför redan nu påbörja sitt arbete för att få en hälsosam arbetsplats. Så med andra ord har vi en ganska spännande tid framför oss vad det gäller hälsa, sjukskrivning, personalsatsningar mm.
Är vi på väg mot ett paradigmskifte?
Fick en spännande kommentar på min senaste blogg. Kommentaren handlar om att balansfaktorn mellan prestations- och återhämtningsförmåga hos den befintliga personalstyrkan är lönsamma investeringsmål för alla arbetsgivare. Detta håller jag helt med om. Även om vi just nu står inför den värsta finanskris och lågkonjunktur någonsin och många människor varslas där antal år på företaget inte alltid räknas så kommer det en ny tid med högkonjunktur och till följd av det en förmodlad arbetskraftsbrist. Då tror jag det blir märkbart vilka företag som kommer att överleva och växa. Det blir med all sannolikhet de företag som fattat att det enda vi kan konkurrera med i framtiden är personalen.
Företagens viktigaste tillgång
Läste häromdagen att en stor procent av alla akademiker går till jobbet även när de är sjuka vilket med andra ord innebär att akademiker har hög sjuknärvaro. Det var naturligtvis inte detta man har velat orsaka när man skapade rehabkedjan. Är man sjuk skall man stanna hemma och inte smitta omgivningen. Ibland känns det som om det finns två tydliga poler i svensk sjukskrivning. Vissa grupper/individer har lång sjukskrivning och hamnar ibland i ett utanförskap som innebär att de har jättesvårt att få ett nytt jobb. Andra grupper anser sig vara helt oumbärliga och klarar inte av att stanna hemma ens när de är sjuka, förkylda, har feber etc. Vad beror detta på?
En annan viktig aspekt är då naturligtvis: Hur tänker svenska arbetsgivare möta denna problematik? Vill de betala högutbildad personal full lön även om de går till jobbet när de är sjuka och naturligtvis inte kan prestera fullt ut? Har samma arbetsgivare råd att tappa annan personal som blir sjukskrivna en längre tid och därigenom inte klarar av att återgå till jobbet?
Kanske är det dags att fundera över om det ändå är på det viset att: personalen är företagets viktigaste tillgång.
En annan viktig aspekt är då naturligtvis: Hur tänker svenska arbetsgivare möta denna problematik? Vill de betala högutbildad personal full lön även om de går till jobbet när de är sjuka och naturligtvis inte kan prestera fullt ut? Har samma arbetsgivare råd att tappa annan personal som blir sjukskrivna en längre tid och därigenom inte klarar av att återgå till jobbet?
Kanske är det dags att fundera över om det ändå är på det viset att: personalen är företagets viktigaste tillgång.
Mingelskola och Amelia Adamo
I förra veckan var jag inbjuden till en kväll med bl a föreläsning av Amelia Adamo. Detta trevliga event startade dock med att vi fick en lektion i hur man blir en proffsminglare. Kul och annorlunda. Det som också var intressant var att när man minglade träffade man på så många olika kvinnor inom olika branscher. Detta var som sagt en tillställning riktad mot kvinnor i arbetslivet och mot kvinnor som studerar på Campus Varberg. Rehabilitering, olika hälsoalternativ och ja allmänt människorelaterade möjligheter och problem är ofta angelägna frågor för kvinnor vilket därför innebar att en sån här kväll blev en höjdare.
För tillfället upplever jag att intresset för att arbeta hälsopromotivt ifrån företagens sida är mer eller mindre obefintlig. Det enda som existerar är ekonomi och att undvika varsel. Därför kändes denna kväll också som en energiinjektion.
Amelia Adamo pratade en del om att ur kriser och svårigheter kommer idéer och kreativitet vilket förhoppningsvis även kan gälla frågeställningar som "hur skall vi hantera människor som blir sjuka men som ändå anses ha en arbetsförmåga", trots att vi har lågkonjunktur och större konkurrens på arbetmarknaden.
För tillfället upplever jag att intresset för att arbeta hälsopromotivt ifrån företagens sida är mer eller mindre obefintlig. Det enda som existerar är ekonomi och att undvika varsel. Därför kändes denna kväll också som en energiinjektion.
Amelia Adamo pratade en del om att ur kriser och svårigheter kommer idéer och kreativitet vilket förhoppningsvis även kan gälla frågeställningar som "hur skall vi hantera människor som blir sjuka men som ändå anses ha en arbetsförmåga", trots att vi har lågkonjunktur och större konkurrens på arbetmarknaden.
Statistik
Det är intressant att läsa politkernas retorik kring hur många som blivit utförsäkrade eller ej. Jag tror att det är för tidigt att få en vettig bild om det är fler eller färre som blivit utförsäkrade. Gränsen 180 dagar har ju endast varit aktuellt sedan 1 januari. Jag kan dock märka bland de sjukskrivna personer som jag arbetar med att klimatet hårdnat. De som är de stora förlorarna i detta spel är ju de som haft tidsbegränsad sjukersättning sedan tidigare och nu hamnar i ett läge att sjukersättningen går ut. Det är ju inte alls säkert att det blir förnyad tidsbegränsad sjukersättning även om möjligheten finns. Å andra sidan kan ju vissa som känt sig glömda av försäkringskassan säkert uppleva det positivt att någon äntligen bryr sig. De som däremot blivit sjukskrivna efter 1 juli 2008 vet ju redan från början att det nu är nya regler som gäller och då har man ju bättre möjligheter att anpassa sig efter regelverket. Ett annat dilemma är ju när lågkonjukturen har lagt sig som ett lock över Sverige då är det ju mycket svårt att som sjukskriven få möjlighet till anställning. Det har också varit jättesvårt att hitta arbetsträningsplatser under sista tiden, arbetsgivarna är inte särskilt intresserade, trots att det inte kostar dem något.
Janne Josefsson
Så kom då debattprogrammet som jag förutspått på mina utbildningar. Och det blev precis så dåligt som jag befarade. Det är tydligen endast ytlighet som går hem på TV nu för tiden. Janne hade 2 exempel på sjukskrivna med i programmet. Dessa bägge hade verkligen råkat illa ut och man blir ju lätt förtvivlad när man hör deras historia men det var ju verkligen ytterlighetsfall. Jag tror det hade givit mer trovärdighet om Janne och hans team istället valt att plocka fram exempel som vanliga människro kunde identifiera sig med.
Sedan är det ju ganska bedrövligt att som TV-tittare behöva höra politiskt käbbel. Denna poligiska retorik är ointressant för det är ju ganska välkänt idag att det nya regelverket som regeringen beslutat om är en direkt fortsättning på det som Socialdemokraterna påbörjade. Jag hade nog hoppats att vi skulle få mer klarhet i vad som händer framöver när mer och mer människor kommer att stå utanför arbetsmarknaden och då också kommer att få svårt att försörja sig.
Det skall dock bli intressant att få fortsätta att följa mediadebatten om sjukförsäkringsreglerna.
Sedan är det ju ganska bedrövligt att som TV-tittare behöva höra politiskt käbbel. Denna poligiska retorik är ointressant för det är ju ganska välkänt idag att det nya regelverket som regeringen beslutat om är en direkt fortsättning på det som Socialdemokraterna påbörjade. Jag hade nog hoppats att vi skulle få mer klarhet i vad som händer framöver när mer och mer människor kommer att stå utanför arbetsmarknaden och då också kommer att få svårt att försörja sig.
Det skall dock bli intressant att få fortsätta att följa mediadebatten om sjukförsäkringsreglerna.
Lunds stift
I dag har jag varit i Lund på avtals- och stiftsförbundskonferens för Lunds stift. Jag genomförde en timmes föredrag om rehabkejan. Trots att det var en stor samling - över 200 personer - var engagemanget stort från deltagarna. Det blev en dialog med många frågor, vissa kunde jag svara på och andra frågor fick jag hänvisa till att vi får se framtiden an. Att få möjligheten att komma ut och träffa många arbetsgivarrepresentanter är oerhört lärorikt och kul. Precis som under mina tidigare föredrag framkom en viss oro över hur det skall bli för svårt sjuka personer som förmodligen kan komma att bli av med sin sjukpenning. Men även en viss tillfredsställelse över att regelverket numera är klart och tydligt framkom . Min egen upplevelse är att regelverket är bra, det som kan bli svårt är tolkningen av regelverket. Fortfarande känns det som om det finns skillnader i bedömningen om rätten till sjukpenning eller ej utifrån olika försäkringskassor och dess olika handläggare.
Trots att det blev en lång dag med flera timmars tågåkande så fick jag massor av energi av att vara ute igen och föreläsa om detta angelägna ämne. Nu är det kväll och jag är ganska trött. Det blir mycket resande denna vecka, på torsdag-fredag åker jag till Stockholm för att gå en certifierad coachutbildning. Det skall också bli kul även om det är lite stressande att vara borta från jobbet 2 utbildningsdagar + 1 föreläsningsdag. Fast å andra sidan är det kanske precis vad man behöver när arbetet så intensivt som det varit för oss på Arbetslivsresurs ända sedan varslen började komma i höstas.
Trots att det blev en lång dag med flera timmars tågåkande så fick jag massor av energi av att vara ute igen och föreläsa om detta angelägna ämne. Nu är det kväll och jag är ganska trött. Det blir mycket resande denna vecka, på torsdag-fredag åker jag till Stockholm för att gå en certifierad coachutbildning. Det skall också bli kul även om det är lite stressande att vara borta från jobbet 2 utbildningsdagar + 1 föreläsningsdag. Fast å andra sidan är det kanske precis vad man behöver när arbetet så intensivt som det varit för oss på Arbetslivsresurs ända sedan varslen började komma i höstas.
Försäkringskassan - hur kunde det bli så här?
Hur i hela fridens namn skall försäkringskassan hinna med sitt arbete gentemot de sjukkskrivna? Och hur skall de hinna med att serva arbetsgivare? Idag hör man nästan dagligen om vilka enorma problem försäkringskassan brottas med. De hinner inte betala ut pengar till sjukskrivna, föräldralediga mm. Dessutom verkar det inte som om de hinner ringa tillbaka till människor som söker dem. Men värst av allt är väl ändå deras nya och jättedyra datasystem som tydligen inte fungerar och som man nu funderar på att skrota.
Det kan verkligen inte vara lätt att vara anställd på försäkringskassan. Förmodligen är det inte heller lätt att vara sjukskriven eller en arbetsgivare som skall hantera sjukskrivna utifrån det nya regelverket när försäkringskassan mest verkar vara upptagna av egna inre och interna problem.
Det kommer att bli en intressant vår nu när vi får följa fortsättningen på såp-operan försäkringskassan.
Det kan verkligen inte vara lätt att vara anställd på försäkringskassan. Förmodligen är det inte heller lätt att vara sjukskriven eller en arbetsgivare som skall hantera sjukskrivna utifrån det nya regelverket när försäkringskassan mest verkar vara upptagna av egna inre och interna problem.
Det kommer att bli en intressant vår nu när vi får följa fortsättningen på såp-operan försäkringskassan.
